Guds sätt att församla

1 Korintierbrevet 14

Robert F. Kingscote

Alla kristna har, mer eller mindre, sökt i Guds ord för att få reda på frälsningens väg. Men hur många har efter sin omvändelse sökt i Ordet för att få reda på hur Herren vill att de såsom Hans folk skall samlas för att tillbedja Honom? Fastän alla tror att det endast finns ett sätt på vilket man blir frälst, anser många att var och en fritt kan välja hur han bör tillbedja Honom. De säger: "Jag tillber på mitt sätt, och du tillber på ditt sätt. Det spelar ingen större roll, så länge som vi alla kommer till himmelen till slut." Ändå är Herrens sinne om sättet på vilket Hans folk skall samlas, lika klart uppenbarat i Bibeln som frälsningens väg. Och låt mig fråga dig, käre läsare: Om någon skulle fråga dig: "Kan du visa mig vilket skriftställe du stöder dig på för det sätt på vilket du möts med andra kristna? Skulle du då kunna visa denna person detta från Guds Ord? Om vi alltid borde vara redo att svara var och en som frågar oss om skälen till det hopp som är i oss-och det med saktmodighet och fruktan (1 Petrusbrevet 3:15), så borde vi också kunna svara var och en som frågar oss om varför vi, såsom troende på Herren Jesus, möts tillsammans på just detta sätt som vi gör.

Vi påstår då, att Herren inte har lämnat oss i mörker vad beträffar detta, utan tydligt har uppenbarat för oss i Skriften vad Hans sinne är angående de kristna församlingarna.

Låt oss därför se efter i Guds ord och lära oss, hur Herrens folk brukade samlas under kristendomens tidigaste dagar. För vi måste gå tillbaka till den första tiden, då Guds församling först bildades, för att kunna fastställa Guds sanning angående detta. Och om vi ska förstå de skriftställen som talar direkt om Guds folks församlande, måste vi komma ihåg en mycket viktig sanning, vilken vi kan säga karaktäriserar Kristendomen, nämligen Gud den Helige Andes kommande att vistas på jorden i Guds kyrka, sedan Herren Jesus hade tagit sin plats på Majestätets högra sida i höjden.

Det finns två stora sanningar som utgör grunden för hela kristenheten.

1) Kristus förhärligad på Guds högra hand som en följd av att Han har fullkomligt fullbordat återlösningsverket.

2) Den Helige Andes nedkommande på jorden, som en följd av Kristi upphöjelse, för att vistas i Guds kyrka (eller församling[1]).

Den Helige Ande i Församlingen

Naturligtvis har den Helige Ande alltid funnits till, för den Helige Ande är Gud. I det allra första kapitlet i Bibeln läser vi att Guds Ande svävade över vattnet. Och Skriftens gamla profetior kom genom "heliga Guds män", som "talade i Helig Andes kraft" (2 Petrusbrevet 1:21). Men Gud den Helige Ande vistades eller bodde aldrig på jorden, förrän det stora återlösningsverket hade blivit fullbordat. I överensstämmelse därmed läser vi i Johannes 7:39. "Men detta sade Han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle mottaga, ty Ande(n) var ännu inte (given), eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad". Lägg märke till: Varför var den Helige Ande ännu inte given? Eftersom Jesus inte ännu var förhärligad. Men efter det att Jesus hade blivit förhärligad, kom den Helige Ande ned för att bo i Guds församling på jorden.

Skriften lär oss att Gud inte bor bland människor på någon annan grund än det fullbordade återlösningsverket. Det var inte förrän efter Israels barn befriats ur Egypten, som Gud bodde ibland dem, först i tabernaklet och senare i templet. Sålunda sjöng de i vildmarken vid Röda havet: "Du har genom din nåd ledsagat det folk, som du har förlossat. Du har väglett dem i din kraft till Din heliga boning" (2 Mosebok 15:13). Folket hade blivit förlossat och först då kunde Gud bo ibland dem. Men om Gud har en boning, så måste den vara helig. Sålunda kallas den "en helig boning". Därför skulle varje spetälsk, och alla som hade flytningar och var och en som var orenad av de döda, föras bort från Israels läger, så "att de inte orenar sina läger, i vars mitt jag bor." (4 Mosebok 5:2, 3).

Om vi vänder oss till Apostlagärningarna 2, finner vi skildringen av Gud den Helige Andes nedkommande att bo på jorden på grund av "förlossningen, som (är) i Kristus Jesus". Romarbrevet 3:24. För, som vi såg i Johannes 7, skulle den Helige Andes kommande vara en följd av att Kristus hade blivit förhärligad. Och att Han har blivit förhärligad är svaret på Hans fullkomliga lydnad för Guds vilja, även till korsets död. (Filipperbrevet 2:8,9, Johannes 13:32).

Han blev en människa för att Han skulle kunna lida på korset för våra synder och bli gjord till synd för oss (2 Korintierbrevet 5:21). Och nu, då Han har förhärligat Gud på just denna plats där Han avgjorde frågan om våra synder, har Gud förhärligat Honom såsom människa vid sin egen högra sida.

Hans ställning i härlighet är beviset på att återlösningsverket har blivit fullkomligt fullbordat, och att Gud har blivit förhärligad genom detsamma. Käre troende på Honom, det är också beviset på att alla dina synder är borta för alltid, för Han kunde inte ha dina synder på sig där Han nu är.

Skriftstället Apostlagärningarna 2:1-4 frams-täller i några få ord en av de mest underbara händelser, som någonsin blivit upptecknade. Det berättas nämligen om Gud den Helige Andes nedkommande från himmelen för att bo på jorden. Väl må vi med Salomo säga: "Men kan då Gud verkligen bo på jorden med människorna?" (2 Krönikeboken 6:18).

Kristus hade varit här, hade dött, hade uppstått och hade gått till Fadern, och då kom Gud den Helige Ande ned för att bo på jorden i Guds församling. Således läser vi i Efesierbrevet 2:22, "också ni (de kristna) är sammanfogade till en Guds boning i Ande(n)."

Det är ett högst underbart faktum att det verkligen i denna stund bor en Gudomsperson, Gud den Helige Ande, på jorden, i Hans vistelseplats eller boning-Församlingen. Han bor också i varje enskild individ som tror och vars kropp nu är ett den Helige Andes tempel (1 Korintierbrevet 6:19).

Många tänker på den Helige Ande mer som något sorts inflytande än såsom en Gudomsperson. Jag vill därför be dig att med mig betrakta två eller tre ställen ur den Heliga skrift som handlar om just denna sak. Det första är Apostlagärningarna 10:19,20: "Men då Petrus fortsatte att begrunda synen, sade Anden till honom, Se, tre män söker dig, stå då upp, stig ned, och gå med dem och tvivla inte, ty jag har sänt dem."

Här sade den Helige Ande: "Jag har sänt dem". Det är en Gudomsperson, som säger och sänder. Du kan inte säga att ett inflytande sänder tre män, samtidigt som det säger: "Jag har sänt dem."

Det andra stället är Apostlagärningarna 13:1, 2;4: "Nu fanns det i församlingen som var i Antiochia, profeter och lärare: Barnabas, och Simeon som kallades Niger, och Lucias cyreniern, och Manaen, tetrarken Herodes fosterbroder, och Saulus. Och då de tjänade Herren och fastade, sade den Helige Ande: Avskilj (åt) mig Barnabas och Saulus för det verk till vilket jag har kallat dem .... Då de hade blivit utsända av den Helige Ande, for de därför ned till Seleucia."

Här är återigen den Helige Ande betraktad såsom en Gudomsperson, som leder Herrens tjänare i deras tjänst. Ett inflytande säger inte: "Avskilj åt mig", inte heller sänder det ut Herrens tjänare.

Vidare utdelar den Helige Ande olika gåvor i församlingen, "utdelande till var och en särskilt, såsom han behagar." (1 Korintierbrevet 12:8-11). Här är det tydligt en Gudomsperson som ger och utdelar och som är enväldig i detta "såsom han behagar."

Jag hoppas att vi nu har tydligt sett i Guds ord, att Gud den Helige Ande, en Gudomsperson, har kommit för att bo på jorden, och att kristna är sammanfogade tillsammans såsom Hans boning. I Johannes 14:16-17 talar Herren Jesus själv om den Helige Andes kommande för att stanna kvar eller vistas med oss. "Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, så att Han må vara med er för alltid" (i motsats till att Herren lämnade dem för att gå till Fadern), "sanningens Ande, vilken världen inte kan erhålla, eftersom den inte ser honom eller känner honom, men ni känner honom, ty han förblir hos er och skall vara i er".

De troende kan inte se den Helige Ande mer än vad världen kan, men de kan säga vad världen aldrig kan säga: "Vi känner honom, för han förblir hos oss och är i oss."

Brödsbrytelse första dagen i veckan

Då vi nu bär i minnet det faktum att den Helige Ande har kommit för att bo på jorden, så låt oss vända oss till några skriftställen som direkt talar om Herrens folks församlande, vare sig det är för att deltaga i Herrens måltid, för tillbedjan eller för bön.

Vi ser först på Apostlagärningarna 20:7: "Och veckans första dag, var vi församlade för att bryta bröd, Paulus talade till dem, redo att avresa dagen därefter."

Aposteln och de som var med honom hade varit en vecka i Troas (vers 6), men det var inte förrän på kvällen före hans avresa som de kom tillsammans för att bryta bröd, eftersom det var första dagen i veckan. Detta visar att det var deras vana att på detta sätt församlas för att bryta bröd och att Aposteln Paulus, som då var i Troas, församlades med dem.

Här ser vi att Herrens folk brukade komma tillsammans på första dagen i veckan för att "bryta bröd" d. v. s. att äta Herrens måltid. Vilka kom tillsammans? Lärjungarna-de troende på Herren Jesus. Detta var inte något blandat sällskap av troende och otroende, som var församlade för att höra evangeliet predikas, utan de som var frälsta, lärjungarna. Och vid detta tillfälle var ändamålet med deras församlande att komma ihåg Honom som hade dött för dem och uppstått igen. Han som hade tagit bort alla deras synder och gjort dem passande att bo i Guds härlighet i Faderns hus! Det var för att visa Herrens död tills dess han kommer igen, för att för alltid ta till sig alla dem som Han har älskat och för vilka Han gav sig själv (1 Korintierbrevet 11:26).

Det är viktigt att observera två saker i Nya Testamentet. Först, evangelium förkunnades för hela världen (detta är alla kristna förtrogna med) och för det andra, de som var frälsta-Guds barn-församlades såsom lemmar i Kristi kropp. Det skriftställe vi har betraktat är ett exempel på det senare, nämligen att de som var frälsta, församlades vid detta tillfälle för att bryta bröd.

Låt oss nu anta att alla lemmar i Kristi kropp på den plats där du bor, flitigt och noggrant betraktade det skriftenliga sättet att mötas tillsammans, och att de handlade enligt Apostlagärningarna 20:7, "Och veckans första dag, var vi församlade för att bryta bröd." Hur välsignat skulle inte detta vara, en sammankomst eller församling av Guds heliga!

Nästa fråga borde bli. Nu när vi är tillsammans, Hur skall vi förrätta mötet? Vad bör vi göra? Finns det något skriftställe som kan vägleda oss i frågan? eller har Gud överlämnat åt oss att göra så som vi anser vara bäst?

Svaret är enkelt. Gud har givit oss gudomliga föreskrifter och befallningar angående Sitt folks församlande. I synnerhet ett kapitel i Nya Testamentet, vilket jag fruktar är föga beaktat av Herrens folk. Det kapitel som jag syftar på är 1 Korintierbrevet 14. Vi har läst i Apostlagärningarna 20:7 att de troende kom tillsammans för att bryta bröd. Och i den första meningen av 1 Korintierbrevet 14:23 står det "Om därför hela församlingen kommer tillsammans på en plats". Här finner vi just denna omständighet som vi har antagit. Hela Guds folks församling kommen tillsammans. Men någon kan kanske säga, "Hur vet du att församlingen endast bestod av sant troende? Kan det inte ha varit ett blandat sällskap av troende och otroende?" Svaret finns i verserna 24 och 33: "För Gud är inte oordningens (Gud) utan fridens, såsom i de heligas alla församlingar". Detta var en de heligas församling. Och vilka är heliga? Varje sant troende på Herren Jesus är en helig eller en helgad. Alla kristna är "älskade av Gud, kallade heliga," eller heliga genom kallelse, Romarbrevet 1:7. Vilket skönt uttryck är inte "De heligas församlingar"! Hur välsignat är det inte då att samlas-såsom de som är frälsta och som vet det-omkring Honom som är mitt ibland de två eller tre, som är församlade i Hans namn för att tillbedja "i ande och i sanning, ty också Fadern söker sådana som sina tillbedjare." Johannes 4:23.

Vi har sett att Gud den Helige Ande kom ned för att bo på jorden i Sin boning, och att de kristna sägs vara en Guds boning genom Anden. Vi finner samma sanning i detta Korintierbrev. "Vet ni inte att ni är Guds tempel, oc (att) Guds Ande bor i er?" 1 Korintierbrevet 3:16. När det talas om den enskilde, står det: "Vet ni inte att er kropp är den Helige Andes tempel." 1 Korintierbrevet 6:19.

På nytt läser vi den vers, som vi redan betraktat: "Gud … i de heligas alla församlingar." 1 Kor. 14:33. Av detta vet vi, att då Herrens folk kommer tillsammans så här, är Gud den Helige Ande verkligen närvarande för att styra och vägleda i församlingen. Och inte endast detta, Herren Jesus är dessutom mitt ibland dem, enligt Matteus 18:20: "Ty där två eller tre är församlade tillsammans till mitt namn, där är jag i deras mitt." Vilken välsignad sanning! När två eller tre är församlade tillsammans i Hans namn, är Herren Jesus verkligen närvarande mitt ibland dem!

Herrens närvaro

Antag att Herren Jesus skulle kungöra för hela sitt folk på den plats där du bor att Han personligen skulle visa sig på en bestämd plats klockan 11 nästa söndagsmorgon. Hur angelägna skulle inte alla sant troende vara att komma dit! Alla skulle komma i stora skaror från varje stadsdel för att möta Honom, och om någon blev hejdad och fick frågan: "Vart ska du gå denna morgon? så skulle svaret otvivelaktigt bli: "Vet du inte att vi ska möta Herren?"

Det var någonting liknande detta som vi läste om i Matteus 28:16, 17: "Men de elva lärjungarna gick till Galiléen till det berg som Jesus hade bestämt. Och när de fick se honom, hyllade de honom, men några tvivlade". Herren Jesus har sagt: "saliga de som inte har sett och har trott." Johannes 20:29. Och Han är lika närvarande för tron mitt ibland de två eller tre som är församlade till Hans namn, som om man kunde se Honom. Om någon skulle fråga oss på söndags-morgonen, då vi går för att minnas Honom i brödsbrytelsen: "Vart ska du gå"?, skulle vi kunna svara: "Vi ska möta Herren."

I det fall som vi antog, skulle Herren visa sig vid en bestämd tid och på en bestämd plats. Då skulle Han själv vara den medelpunkt, kring vilken alla skulle samlas och för tron är det alltid så.

Vi återgår nu till 1 Korintierbrevet 14:23: "hela församlingen kommer tillsammans på en plats." Den Helige Ande är i församlingen för att leda och styra och Herren Jesus är i deras mitt.

Vi kommer nu att se vad som gjordes i församlingen. I vers 15 finner vi bön och sång: "Jag skall be med anden, men jag skall också be med förståndet, jag skall sjunga med anden, men jag skall också sjunga med förståndet". Anden här är inte den Helige Ande personligen, utan människans egen ande, fastän ledd av den Helige Ande. Man bad och sjöng med ande och förstånd och sade inte endast ord, vars betydelse man inte förstod.

I vers 16 ser vi att de välsignade eller tackade. Detta kunde till exempel vara att tacka vid Herrens måltid. "Välsignelsens kalk som vi välsignar" eller "tackar för." kap. 10:16.

Det förekom också undervisning. "så att jag även må undervisa andra" kap 14:19.

I vers 24 har vi profeterande. Att profetera, i nytestamentlig betydelse, betyder inte endast att förutsäga framtida händelser, utan även att uppenbara Guds sinne vid ett särskilt tillfälle. Resultatet av detta blir uppbyggelse, förmaning och tröst, vers 3. Vi bör komma ihåg att de första kristna inte hade hela Nya Testamentet såsom vi nu har det. Men Guds Ande uppenbarade sanningen omedelbart genom profeterna till de heligas uppbyggelse.

Församlingsordningen

I vers 26 läser vi: "Hur är det då, bröder? närhelst ni kommer tillsammans, har var och en en psalm, har en undervisning, har ett tungotal, har en uppenbarelse, har en uttydning. Låt allt göras för uppbyggelse!" Här hade var och en en psalm, eller en lära, etc. vilket visar att det fanns frihet för vilken broder som helst i församlingen att ta del, men endast såsom ledd av den Helige Ande, för aposteln tillägger: "Låt allt göras för uppbyggelse". Nu var Korintierna mycket begåvade. De var inte underlägsna någon vad beträffar detta, kap. l:7. De hade tungomålets gåva-d.v.s. de kunde tala främmande språk-och tydligen tänkte de mera på dessa yttre tecken på Andens kraft än på församlingens uppbyggelse.

På den tiden gavs uppenbarelser från Gud omedelbart till de heliga, då Nya testamentets skrifter ännu inte var fullständiga, och fastän det inte numera finns några gudomliga uppenbarelser, förutom det som är skrivet i Guds Ord. Principen gäller lika mycket nu som då, att det finns frihet för varje broder att ta del i församlingen om han är ledd av Anden, och då måste resultatet bli uppbyggelse. Aposteln klandrade dem inte för att de tog del eller talade i församlingen, utan vad han betonade var att deras deltagande skulle leda till uppbyggelse. Dessutom så skingrar vers 31 alla tvivel: "Ty ni kan alla profetera en och en, så att alla må lära och alla blir uppmuntrade."

Det fanns frihet för alla att profetera, naturligtvis såsom ledda av Anden, för det fick inte finnas någon oordning, eftersom: "För Gud är inte oordningens (Gud) utan fridens, såsom i de heligas alla församlingar", vers 33.

Kvinnorna skulle vara tysta i församlingen. vers 34. "ty det är inte tillåtet för dem att tala, utan att vara underordnade, såsom lagen också säger." Och aposteln tillägger: "Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen." v. 35.

Men det kunde sägas: "Fastän det i detta kapitel verkar som om de tidiga kristna brukade samlas på detta sätt, är saker och ting annorlunda nu och vi måste anpassa oss till den tid vi lever i".

Svaret finner vi i 1 Johannes 2:24: "Vad gäller er låt det som ni har hört från begynnelsen förbli i er". Vi måste gå tillbaka till begynnelsen, till sanningen som då uppenbarades, för att finna ut Guds sinne om varje ting. Det har inte kommit någon ny uppenbarelse sedan denna tid. "Herrens befallningar" är de samma i dag som de var i apostlarnas dagar. Emellertid, kan någon kanske säga: "Jag tror inte att det finns något bud eller någon befallning i 1 Korintierbrevet 14 om det sätt på vilket vi borde församlas". Men hur klart och tydligt är inte aposteln Paulus inspirerade ord i vers 37: "Om någon tror sig vara en profet eller andlig, låt honom erkänna de ting som jag skriver till er, att det är Herre(n)s bud".

Det som är skrivet i detta kapitel är inte aposteln Paulus egna åsikter, inte heller hans befallningar. De är "Herrens befallningar" och "om någon är okunnig, låt honom vara okunnig".

Har du, käre läsare, lytt dessa Herrens befallningar? Samlas du tillsammans med Herrens folk på det sätt, som det talas om i detta kapitel? Eller säger du: "Detta skrevs endast till Korintierna"? Då misstar du dig. Detta brev är skrivet också till dig. För om du är en på Kristus troende, är du innesluten bland dem till vilka det är riktat. (Se 1 Korintierbrevet 1:2). Till vem är brevet riktat? "Till Guds församling som är i Korint, till (de) helgade i Kristus Jesus, kallade heliga, med alla som på varje plats åkallar vår Herre Jesu Kristi namn, både deras och vår".

Det är som du ser, inte endast riktat till Korintierna, utan till alla, som på varje plats åkallar Herrens namn. Är du ibland dessa?

Kom ihåg Herren Jesu ord, hur Han sade: "Om ni älskar mig, håll mina bud … Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig." Johannes 14:15, 21. "Har Herren samma behag till brännoffer och slaktoffer, som att man hörsammar Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer, (och) hörsamhet (är bättre) än vädurars fett." 1 Samuelsboken 15:22.

R. F. Kingscote

Följande skrifter kan också erhållas:

· Han gick hem rättfärdigad - G. Gustafsson

· Brödsbrytelsen - S. F. Hedman

· Hur det förlorade fåret blev funnet - J. N. D.

· Tårarnas Dal - J. N. Darby

· Den sanna Guds nåd vari Ni stå - J. N. D.

· Allt är edert - G. V. Wigram

· Måste man bli omvänd - H. L. Heijkoop

· Varför måste man bli omvänd - H. L. H.

· Utan hopp och utan Gud - F. S. M.

· Det finns tider då alla ber - A. C. S. P.

· Bibelstudier - C. H. Mackintosh

Förste Mosebok, Andra Mosebok,

Tredje Mosebok, Fjärde Mosebok,

Femte Mosebok del 1 (Kapitel 1-6), del 2 (Kapitel 7-34)

(serie 6 bockar: ISBN 82 7931 006 1)

· Församlingslivets grunder - Grant Steidl

· Min Tid kalender:

12 underbart vackra bilder, Utvalda bibelverser av uppmuntran och förtröstan

Kristen Litteratur

PL 1232

S-517 96 Hultafors, Sverige

epost: kristenlitt@aol.com

http://www.chaptertwo.org.uk/80.htm

eller

Kristen Litteratur

4270 Åkrehamn, Norge

Telefon/fax 5281 6101

[1] Ordet översatt kyrka betyder församling, och är så översatt i Apostlagärningarna 19:41-"Han upplöste församlingen." På de följande sidorna skall vi använda ordet församling i stället för kyrka, eftersom det tydligare visar den sanna betydelsen. (B. L.)